Diones och Elvis bebisar är här!

I juli fick vår nya hona Dione äntligen träffa sin prins, våran stilige Elvis. Det gick fint och vi började snart misstänka att parningen tagit. Dione låg bara och sov heela tiden och var mycket mycket lugnare. Sen kom de andra tecknen också, med hallontuttar, och så klart ökad aptit och viktuppgång. Stor viktuppgång! Hon fick det ordentligt jobbigt på slutet då det var en riktigt stor gravidmage hon kånkade runt på.

Jag la för en gångs skull också min lilla bebis i spjälsängen...

Does my butt look big like this!?

Skönaste sovstilen

Jobbigt att vänta... Två dagar innan förlossning

Och väntar fortfarande...

På måndag eftermiddag, dygn 62 från parning, började det äntligen hända grejer! Men va nu!? Första ungen som föddes var inte prickig! Hade ingen aning om att även Dione bar på marblemönstret. Att Elvis gör det visste vi ju, för han har fått ett par små marblebebisar, men med Dione så var det verkligen en överraskning! Det verkar som om hennes uppfödare inte heller hade en aning om det ;), men det gör henne bara ännu mer spännande!

Den andra ungen som föddes var en prickis, sånna som vi är vana vid här än så länge. När hon födde den skrek hon till lite smått, annars födde hon dem på löpande band utan mycket ljud alls. Varannan "svart" och varannan prickig! Sen kom en siste, också prickig, och det var nummer SJU!!! Inte klokt va mycket små fina kattbebisar <3 <3 <3. Förlossningen tog fyra timmar och hon var enormt duktig vår finaste Dione.

Första bebisen är här!

Små sötnosar

Mamma myser med alla sina små barn <3

1 dag gamla

1 dag gamla

Alla i baren. 1 dag gamla

Idag blev kullen 6 dagar gamla och de har redan vuxit massor! Det är så skönt att alla mår bra och att Dione klarar av att ge mat till så många hungriga munnar. En endaste gång dygn två tyckte jag att lite ersättning var på sin plats då två av dem inte ökat lika bra i vikt som sina syskon, men sen har jag inte alls behövt hjälpa till och det hade nog gått bra ändå!

Vi har alltså fått sju små här i huset nu och det känns jätteroligt! Att det kunde vara många kände jag på mig. Dione kommer från en stor kull själv och hon fick ju betydligt större mage än vår andra hona Andira haft när hon varit dräktig. Andira har fått lite mer "normala" 3-4 ungar i sina kullar. Men här kommer det alltså bli ordentligt livat om några veckor :)). Jag funderade tidigare på att kanske para Dione och Andira ungefär samtidigt nästa gång så de kunde få hjälpas åt och uppfostra varandras ungar, det skulle vara roligt att uppleva, men nu vet jag inte... För tänk om Dione skulle få 8 nästa gång och Andira 5, ojojoj....

5 dagar gamla

Senaste dagarna har jag försökt komma fram till vad det är för kön på ungarna... Det har varit jättesvårt! Men jag tror nu att det är fem killar och två tjejer. Fortsättning följer...

Första fotograferingen med konstnärskullen!

Sötnosarna blev tre veckor nu i helgen och trots protester från mammakatt, som snällt fick vänta utanför rummet, så har jag gjort ett första försök att fota dem individuellt. Jag fick jobba på snabbt, men här är resultatet...

Frida Kahlo

Titta! Jag har ett hjärta <3

Pablo Picasso

Leonardo da Vinci

Bebisarna växer...

Den 10:e maj kom de nya bebisarna!

Den här gången föddes Andiras bebisar på dygn 65 från första parning...Vad vi gick och väntade! Men allt gick bra och tre jättefina spottade ungar blev det, troligen två killar och en tjej.
Nu är de 5 dygn gamla och de har lyckats fördubbla sina födselvikter. De växer så fort, men Andira gör inte mycket annat än är supermamma och låter dem ligga och dia hela tiden :).

Nedan följer några bilder. Mobilkvalitet... Bättre kommer inom kort!

Dione håller från början Andira sällskap när det börjar bli jobbigt...

Andira med sin förstfödde

Alla tre diar inom kort fint!

Här är nummer 3, nykläckt. Honom hjälpte jag Andira torka lite för nu var hon vrålhungrig..!

Nya lilla familjen <3

Idag, fem dagar gamla och hur söta som helst!

Dione - vår nya lilla spanjorska!

 

För två veckor sedan satt den här tösen på flyget från Mallorca till Berlin med sin uppfödares man, och någon dag senare kom jag till Berlin för att hämta hem henne. Jag mötte henne där i deras Berlinhem och det tog sekunder och inte minuter innan hon klättrade på mig och spann! Så tillitsfull och mysig <3. Jag blev kär direkt!

Sen åkte även vi till flyget för att åka hem till Sverige och hon var superduktig. Verkade knappt ledsen eller orolig alls där inne i sin lilla väska, helt otroligt! Hon sa inte till förrän sista 10 minuterna i bilen innan vi kom hem, och det kan tänkas vara för att det var dags att gå på toa...

Första veckan hemma skulle hon bara vara för sig själv, med mig främst, inte tillsammans med de andra katterna så hon bodde i sovrummet. Vi ville också att kattungarna skulle hinna flytta ut innan och att vi skulle lära känna varandra lite innan det var dags att träffa nya bästisen Andira.

Hon tog allt med ro, och sov inom kort i sängen med mig. Men kom inte förrän det var säkert att våran bebis somnat. Små barn hade hon aldrig träffat förut och både bebisen och vår treåring tyckte hon var läskiga! Med de större barnen var det inga problem alls, och de föll även de direkt för henne eftersom hon är så otroligt kelig.

Sen flyttade kattungarna och några dagar senare var det dags att glänta på dörren, få utforska huset och träffa Andira. Nu la hon till en riktigt kaxig attityd mot Andira, som inte sa så värst mycket... I några dagar gick hon under namnet "Fräsan" för hon fräste hela tiden och var efter Andira och muckade ;). Var bara lite smått orolig för hur det skulle gå, men visste att eftersom Andira tog hennes kaxerier så lugnt och det inte var krig så skulle det nog bli lugnt med tiden. Dione tyckte nog först att hon skulle bestämma tror jag, och det kan ju diskuteras och tjatas om mycket, som en tonårsdotter med sin mamma typ ;). Nu sedan i helgen kan vi inte kalla henne för Fräsan längre, hon och Andira leker och jagar varann, nosar och tvättar varann och verkar tycka om varandra en hel del! Jätteroligt! Så jag tycker att isen smälte väldigt snabbt ändå :).

Hon är heller inte lika rädd för de små. Hon vill kanske ännu inte så gärna att de klappar henne, utan glider lite smidigt undan om de kommer för nära. Men fräsa åt dem eller springa och gömma sig gör hon inte. Snart får nog även de kela med henne skulle jag tro, för hon ääälskar ju att kelas med!

Vi är verkligen nöjda med vår nya lilla tjej. Vi tycker att hon har helt underbar personlighet och ett ballt utseende. Lite mera "vilt". Planen är ju att para henne med våran Elvis när hon vuxit till sig lite, nu är hon ju bara ungefär ett halvår gammal. Vi tror det kan vara en riktigt spännande kombination och de ska bli så spännande och roligt att para två egna katter!

Några fler bilder på Dione:

Alla dessa bilder har hennes uppfödare tagit, egna kommer så småningom!

 

Saknar de små trollen...

Idag har det gått en hel vecka sedan alla ungarna i chilikullen flyttade till sina nya hem. Va tomt det är när en kull flyttar, nästan FÖR tyst och lugnt... Äh, skojar lite, har ju fortfarande fyra egna ungar som lever rövare! Och de andra katterna så klart, som inte är såå värst mycket lugnare fast de är äldre. De är ju BENGALNINGAR ;). Fast ändå... Man saknar de där små tassarna och yrväderna. Vilken fin kull vi hade med chilikullen <3!

Så vart har de tagit vägen? Alla har faktiskt flyttat inom Stockholmsområdet den här gången (roligt för då är det lättare att få se dem igen! :) ), och för alla går det fint i sina nya hem, vilket man som uppfödare blir gladast av allt att få rapporter om! Två av killarna fick också flytta tillsammans. Dem var jag inte ett dugg orolig för. De skulle ju ha varandra när saknaden efter syskonen gjorde sig påmind... Men även de andra har tagit flytten fint. De har ju alla världens bästa hussar och mattar så klart! Bara Naga har varit liiite kinkig med maten. Kattmat vägrade han ju blankt hos oss också, men varför ska man äta det när man kan få BARF?? Ja, och VISSA sorters barf bara också... ;). Men det verkar faktiskt som alla ungarna blir helbarfare. Lite svårare få in våra stora katter här på det, vilket jag tycker är synd!

Nu ska jag nostalgitrippa lite med lite fler bilder på de små älsklingarna i chilikullen...